newworkoutlife.blogg.se

En vecka har snart gått sedan min diskbråcks  operation  genomfördes

Var kvar på sjukhset till  fredagen . Har mått ganska ok och har inte haft  jätte ont. Men äter smärtstillande .  Har varit  ganska  trött  och ingen  aptit men försöker att få i mig lite extra ändå. Då jag  har  fått mycket ät problematik efter min tid med träning och kost och nu när  jag inte  kunnat röra mig. Det var en mycket  rolig tid  med  all träning och Viktnedgång kost osv. Mådde  så bra då. Men nu är läget  helt  annorlunda och har mått  väldigt dåligt för att jag gått  upp i vikt igen. Även om jag  tänkt  på  vad jag  ätit och ätit  väldigt lite  .Så har jag gått  upp mer  och mer..mått jätte  dåligt för det ..mediciner och alla  smärtor och sedan att benen bara  blivit  sämre och sämre .. fruktansvärt jobbigt  att acceptera läget.  Och har  försökt  att intala mig själv att jag kan gå  ner  i vikt igen...men läget  är inte så . Kan  inte  motionera. Inte  träna. Utan  måste  bara  sluta  tänka .

Det är tufft men ändå skönt att  få en diagnos på allt ellende som min kropp drabbats av under åren . Och speciellt sista  2 åren. Axlar  som fick atros och inlämning . Operation av bögge inom ett halvår . Sedan började mitt vänster ben att inte fungera på en hundutst  sedan  kom  nervsmärtor i vänster  ben. Fick blockader som hjälpte . Men funktionen blev sämre och sämre ..och sedan blev det i bögge  benen . Instabilt bäcken. Och började få  ont i löndryggen fick mer blockader. MR röntgen och det visade  nytt diskbråck. Spinal stenos och lite  scolios .

Min gång  blir mer och mer framåtlutad och får väldigt spända  muskler . Känns  som om man har  en korsett från  låren  och upp till  axlarna . Allt  blir spännt och  varje steg är en pina. Blir andfådd och har svårt att andas pgav trycket runt kroppen. Mina lår  . Rumpa  och ländrygg  blir väldigt spända. Benen  svullnar men konstiga är att vader och fötter inte svullnar .

Det är precis som om cirkulationen stannar. Jag får inte  ont  av att ligga och kan sitta ganska  länge. Har svårt att komma igång igen  när jag suttit eller  legat . Det som händer nör jag sitter är att benen blir som hårda  svullna  stolpar.och jätte  stela . 

Försöker lära mig  att göra  saker  annorlunda efter tips  hur  man ska tackla eds sjukdomen.  Ta det lugnare och inte  pressa kroppen .ta det lugnt speciellt på morgonen och efter vila . Inte bara hoppa upp  .Då musklerna behöver  tid på sig att försöka  få ledarna på rätt plats . Är så instabil och musklerna får  jobba  hela  tiden vid rörelse . Som ett uttänjt gummiband ..

 

Efter op så berättade  min ortoped om att det var ett stort rejält diskbråck . Det var det gamla  som jag fick 2004 som var  värst ..Förkalkat och väl inklämt och benskörhet allt  visade att det var  eds relaterat ..det andra  diskbråcket  under var färskt  och lättare . Nu väntar  6 v rehab  läkning. Och sedan  får  vi se hur det blir. Men troligen måste jag nog ta ny ryggoperation .  Känns ibland som om  ryggen  ska  falla ihop.. . Har bokat  ny tid till team  olmed för att vi ska  se på hjälpmedel för att underlätta tiden  fram till  op. Sdo  dräkt och ev korsett som  jag  kan använda  när  det är  som värst .

 

Nu med facit  i hand så måste  jag göra det bästa  förutsättningarna för att må så  bra som möjligt . Jag hoppas ju slippa  opereras igen.. men blir  det inte  böttre  i benfunktion och smärtor så måste  jag chansa för som läget är nu har  jag  nästan ingen  livskvalitet . Jag har ingen ork att åka iväg på saker  jag vill..I går  följde jag  med min familj  på en timmes bowling . Jag satt  och tittade och var  helt  slut  när  vi kom hem igen😿saknar att kunna  åka ivög  på utst  eller bara åka iväg några timmar med shopping eller bara  umgås . Gå på  restaurang...bio...finns  mycket som är så enkla  .. men  för  mig är det inte ens möjlighet..åka in till vårdcentralen är ett helt företag.bara klä sig ta på skor  sätta  sig  i bilen och gå några 100 m.. Sedan är  jag  slut 😳😩 tänker  ibland på att allt detta är en mardröm...men det är verklighet . Min utmattningssyndrom är inge  vidare heller . Stressen av att  dagligen könna att man får  kämpa ...