Väntan..

Lite svar och bekräftelse jag fått efter att jag varit på smärtenheten  I Västervik på utredning förra veckan. Efter tre timmars samtal och undersökningar så fick jag veta  att jag har EDS hypermobilitet . Överrörliga leder. Lätt  med blåmärken Kotförglidning . Svår läkta  sår..tidig  atros i axlar. Värk  Mycket  faller på plats efter allt  som min kropp drabbas av.. ja  tufft  är det att få veta men ändå  skönt.. men  illa är det att det ska  gå så  långt  innan man vet  .  
Och tufft att det ska behöva  gå  så  långt  som det gjort nu.. knappt  någon  funktion  i mina ben. Väntan på ny mr  röntgen av halsrygg  och ländrygg inför kommande operation. Har  fått rullstol hem för att kunna  komma iväg  lite men det tar  emot..jag vill inte.. jag vill kunna gå  igen .  Mjölksyra i ben och rygg från  morgon  till kväll.  Idag  sken  solen  och jag ville gå  en sväng. . Fanns ingen  ork ingen  styrsel..pinade  mig  med  100 m. Tur Tim  var med och tog  hundarna. Detta är för jävligt att  inte  kunna  inte orka. Jag som är så envis  ...men nu KAN JAG INTE....vet inte hur jag ska orka.. 
MIN största önskan är nu att allt bara  är över och att jag kan gå upp på morgonen utan  att ha ont. Och ta en skön  promenad i skogen igen..och en dröm är att kunna  orka  åka iväg på utställning igen. Visa  upp mina hundar i ringen igen..😭Alla  planerar för sommaren alla  mysiga  utställningar och trevliga människor och hundar . Och i min  värld så  vet jag inget  .. tur jag har vänner  som ska  ta ut mina  hundar på lite  utställningar ändå.  Tacksam för det. ❤ Hemma har vi just nu 8 fina  whippet valpar som nu börjar upptäcka världen  4.5 v gamla . Mysigt med dom. Och tiden  glöms bort lite  hos  dom. Men så kommer alla  tankar.och man tänker på allt man varit  med om under alla  år  i utställnings ringarna.. 
Ser alla bilder  och kokarder och det är jobbigt att inte  veta  om och när  jag  kommer  ut på det igen .. det har  alltid  varit mitt liv .Men försöker tänka att dit ska jag  igen....åtminstone se. Och följa med. 
Men det är långt  dit. .. 
Jag har  alltid kämpat  på och varit  envis och stark ..inget  har  bitit på mig..har  haft  det tufft  men tagit  mig upp  ur allt.. men denna  gång faller  jag helt...så trött och sliten  ...inte  lätt att orka... orolig att inte reda ut operation och rehab... . Blir tufft ...
Kram till er starka människor 
LENA 
..

Kommentera här: