Hur hittar man vägen...

 
 
Har haft en otrolig styrka genom alla åren att alltid komma vidare . Vet inte var den kommer från men det har funnits där. Ofta fått höra du är så duktig och så bra. Ställer alltid upp och fixar och donar. ... Alltid possitiv och glad . Många gånger ändrat på min planering för att det ska passa andra. Sagt sällan nej..... Att säga nej till mig själv har varit lättare för att kunna hjälpa andra istället för att det ska vara så! Det är sådan jag varit. Visst jag gillar ju hjälpa andra så jag har för det mesta gjort det för att "jobbet är kul" Eller sakrena är roliga att göra. speciellet när det gäller att jobba med djur och umgås med människor  i alla sorter. Jag trivs bland folk och älskar djur. 
Men i min situation jag är i nu måste jag tänka om.. jag vill inte vara otrevlig .. konstig  osocial..snurrig mm men  stressen har tagit över utmattningssymdrom är tufft  ...och pågått längre tid. Axlarna som är atros i och överrörliga leder.. tröttheten har tagit över. Känns som man har ett moln runt huvudet..svårt med ljud och även ljus.. Folksamlingar .. koncentrations svårigheter. minnessvårigheter.. ingen energi.Glömmer bort att äta .. och svårt att sova.  Hur ska man göra med jobbet. Ska man hitta annat yrke.. Hur ska man lägga upp dagarna för att det ska fungera fram till nästa axeloperation och efter den operationen.. Många obesvarade frågor och många tankar. Rädsla .. Har börjat säga Nej  men det är jobbigt  .. har även börjat tänka mer på att kunna och även göra misstag.Det är ok att tappa en sak i golvet och den går sönder. Det är ok att sätta sig själv o centrum och tycka om sig själv. och göra saker baraför att jag vill göra detta. Men det är så jobbigt att försöka hitta en väg då detär så många obesvarade frågor och svar.. men försöker ta några dagar i taget. och ta en sak i taget. Vägen är väldigt krokig och ibland känns det som det bara är uppförsbackar som adrig tar slut eller får ett snabbt slut som stupar rätt ner..men som tur är finns det alltid någon där.. jag är aldrig ensam. Har min underbara familj som alltid finns där. Och mina fyrbenta djur som jag alltid har hos mig.Hundarna , hästarna , . Skritta i skogen är underbar återhämtning Och tänk er bara en varm mule mot din kind  . eller bara det fridfulla lätet från mumsandet när dom äter hö. 
 
 
Min väg har varit lång och krokig och min nya väg är minst lika krokig och lång men jag är inte ensam och det är väl där jag måste börja min väg tillbaka. Och det i snigelfart för att inte falla. Jag måste bara hitta en bra och stabil väg.. och börja stegen tillbaka som man en gång gjorde när man började gå.
 
 
 
 
 

Kommentera här: