På egna ben

 
Haft en ok vecka  trots  nerv smärtor i höger  ben.  Varit  en intensiv vecka med lite för  mycket  aktiviteter. Men  har  min  sista  v med rehab så  fick  varmbassöng både  i tisdags  och så  även  i fredags.  Så  denna  v blev det tre  dagar  till  rehab.  Nu är det utskrivning på  tisdag med team träff  och genomgång  av rehab perioden.  Det är en ganska  trygg känsla  som finns  inom  mig  nu när  man  ska  stå  på  egna  ben med allt  som jag fått  via  min rehab . Jag har lört  mig  och vuxit  mycket som både  person  och  även  med att  leva med  funktions nedsättning.  Och min eds diagnos  och dess  problematik.  Har  fått  in att det  är  viktigt med  återhämtning  och ska  lägga  in vila  i mitt  dagliga  schema.  Planera  mina  aktiviter så  jag  orkar.  
Jag  har  mycket  att lära  och få  in i rutiner  och tänk.  Aktiviteter och intressen är inga  problem snarare  tvärtom.  Hitta  en bra  nivå  och att låta  det ta tid  . Jag är väldigt  tacksam  till all personal på rehab som sett till att det ska  bli så bra som möjligt . 
Har provat  på lite  nya saker  på rehab  arbets terapin. Har provat  på nåltovning.  Det var riktigt bra  avkoppling.  Har  tovat tidigare  men då vanlig  såp. tovning.  Deyta med  nåltovning är  annorlunda men trevlig  aktivitet och jag gillar  ju att skapa  saker.  Så har  nu provat  tovat ett djur  .
 
Lena

Hur går man vidare

Livet är tufft...mycket  händer  och vet inte  hur man ska  tolka  saker.  Jag är så trött på att försöka  .  Inga  problem. .ge och ge.   
Men när  är det stopp?  Ska  man fortsätta fast. ...skulle  önska  att någon  bara  satte ut en väg bara  att följa.  Inga  hinder på vägen  och allt  bara flöt  på. 
Hur jag än försöker blir allt fel. När ska  man få vakna  ur mardrömmen.  Önskar  att allt  var som vanligt. Och att jag fick leva  som jag önskar  . Och som gjorde  alla glada.  Jag försöker  komma  i fas  igen till det bättre. Men så mycket  käppar  i hjulet  hela tiden 😂  . Varför? Jag  önskar  jag slapp känna  denna  kraftlöshet i kroppen. Och hjälplös. .fångad  i en  kropp  som  bara  bråkar  och fightas mot mig. 
 
Så  jobbigt att förklara  och orka  vara  stark  hela  tiden. . Önskar  att allt  bara var en dröm.  
 
Vissa  dagar  är bra och vissa dagar  är skit.  Men känner  att det måste  vara  ok. Men car hämtar  man styrkan  att gilla  läget. .acceptera läget  kommer jag  aldrig  göra.  Men kanske  kommer  jag hitta  en balans med  allt.  Så frustration över att min kropp bara  jobbar  mot mig. Speciellt  mitt  höger  ben  som inte  är ok.  Vill inte  samma sak som jag. Allt var på så bra väg via min  dagrehab  i dec. Och fram till en insident på vård centralen. .ruta 1igen. Mycket satte  spår  efter  det..nervsmärtor  utan  dess  like. ..pausa  rehab. .försöka  hitta  kraft  och energi  igen. Göra  må bra  saker.  Tufft  
..
Nu är jag tillbaka på rehab. Och det är på rätt  håll  igen med vårt  mål. 2 v kvar  sedan  är det en ny väg att gå.  
Blivit  en starkare  människa.  Bättre  tänk  med  återhämtning. .men  ibland  brister  det. Och det är vid dom tillfällen jag behöver få höra  att det är ok. 
 
 
 En varm  kram och några ord  är allt  jag  behöver.  
Lena