Kluven. ..

 
Denna goding hjälper mig just nu att  hämta energi och bara vara.  Har en mycket jobbig period i mitt liv just nu..och svårt att hitta focus. .hemma har jag svårt att att koppla bort tankarna och stressen kryper på. Finns så mycket måsten och dom är inte viktiga  nu.
 Då jag tappat all aptit på mat och det har bara blivit ett intag så samlar kroppen  på sig vätska. .den sparar på allt som om dem skulle dö. Jag vet hur jag ska äta och vad. Men allt känns förbjudet och och svårt att  äta. Och glömmer bort att äta för hat ingen hunger. Måste låta kroppen vänja sig igen och jag måste lära om lagom mängd mår kroppen  bäst  av. Och nyttigt det vet jag redan och lagom med motion. Just nu behöver min kropp återhämta sig på alla plan. Så FÖRSÖKER att bara vara.  Ett trx pass . Ridning. Promenad med hundarna. Vardags motion  får jag massa av av allt  rantade  hemma med...Idag ska Tim och jag på heldag på ridhus invigning.  Ska bli trevligt och förhoppningsvis lugnt och skönt och ser fram emot att träffa några trevliga människor med. 
 

Krypa till korset. .

Länge sedan jag bloggade men haft det tufft. Mycket har hänt och mycket att ta tag i..och är mitt i allt. Känns länge att jag inte orkat men blundat och kämpat ensam. Men en dag kände jag nu måste det vända behöver hjälp.  Ringde vårdcentralen och fick tid....svårt att krypa till korset och känna att detta löser inte jag själv..så stressad över allt. Tufft att ha så ont i bägge axlar och försöka som jag alltid gjort "duktiga flickan" klarar allt..visst. .men detta kommer jag inte ur själv. Inte deppig men så  slut i knoppen av allt kämpande...stressad av allt  minnet är dåligt
. Koncentrationen är usel...Puh. . Tufft att erkänna för sig själv och andra att nu orkar jag inte mer. Tappat all aptit. .kroppen går på svält så sparar på allt..den trodde nog att  snart dör  den.... fick snabbt tid på vårdcentralen.  Dom tog massage prover diabetes. Ämnesomsättning mm. Men både läkaren och jag  visste  nästan redan innan att  proverna skulle vara normala. Och har bra  värden. .diagnos utmattningssyndrom.  . Som sagt mår skit för är så slut av all stress runt smärtor osv. Fick  tabletter som gör att jag ska  varva ner och sova  böttre.  Remiss till samtal och även dietist för hjälp att  hitta aptiten igen
 Eftersom jag inte är deprimerad eller har några tecken på att ha utmattningsdepresion  så ska jag inte ta tabletter för det. Har nu gått  två veckor sedan jag var till läkaren och 
Har nu börjat med att köra avslappningsprogram varje dag.  Jätte bra för  det hjälper massa.  Fått samtal med en underbar kurator.  Träffat dietist och har börjat acceptera och påbörjat min situation.  Jag har lång väg tillbaka men det går. Svårast  var väl  att acceptera och ta hjälp . Och nästa svåra steg var att kunna säga nej  till  någon och även kunna säga till andra att jag inte orkar . Blev väldigt folkskygg .och får  lite panik i stora folksamlingar.  Känns som alla ser  hur man mår och känner sig..jobbigt att  prata med folk för jag tappar tråden och tankarna snurrar och tappar  koncentrationen.  Så mycket i huvudet.  Ljud och ljus känslig.  Jag är inte korkad och otrevlig och snurrig för att jag vill ..tuff känsla att känna att folk man  pratar med tycker att man är knäpp. 
Jag har lång väg tillbaka och har mycket att jobba på. Man måste inte vara perfekt och duktig för att bli omtyckt.  Man ska  vara sig själv och göra sådant man gillar  och man behöver inte vara  bäst. Varför jag har åkt på detta utmattningssyndrom är just för att jag måste prestera hela tiden..man kan ju aldrig ge upp. Och  säga nej det är SVÅRT! Har mått så himla bra sista åren  med att träna.  Viktnedgång.  Gift mig och kunnat  jobba mer mm. Mycket har gjort att jag  mått bra.  Men så brast det helt med att ha så mycket smärtor i axlar och  bli  så hjälplös. Trimning som är mitt yrke. .inte kunna  gå med hundar längre med koppel
..köra bil..vardags sysslor som  inte gick
.beroende av  att be andra om hjälp..Detta tog hårt på mitt huvud.  Men en bra början är väl  på  allt jobbigt är att jag  själv nu accepterat att jag gått in i stress väggen.  Önskar nu att jag hittar vägen tillbaka till ett "normalt "liv på en bra  nivå.  Har som sagt  lång väg tillbaka. En sak i taget är ingen barnlek ska ni veta. 
LENA
 Jag i Paris 7 feb vid "Love  Wall"